Magnus - Ur ett annat perspektiv

Idag fick jag vet att min mormor, som är 97 år hade fått åka in till akuten.
Jag vet i nuläget inte riktigt varför, men hon är inte kvar utan förflyttad till
medicinavdelningen.

97 år är ju väldigt lång tid.
Det är väldigt intressant att prata med henne om hennes liv och vilken skillnad det var förr.
Hon är född 1910, varit med om två världskrig och troligtvis det händelserikaste århundradet
vad gäller människans tekniska utveckling som vi haft.

Jag tycker mycket om min mormor.

Jag känner lite dubbelt angående henne. På sista åren har hon blivit sämre och sämre vilket
är naturligt vid hennes ålder och på nåt sätt känns det ju rätt och skönt att hon så småningom
får gå vidare, att hon haft ett långt liv och tycks ganska nöjd.
Å andra sidan gör det mig ledsen att hon liksom närmar sig slutet.
Hon kommer inte längre finnas där då, vilket kommer kännas tomt.

Vi har en liten släkt och min mamma är enda barnet på den sidan.
Jag inser också hur tungt det faktiskt måste var för min mamma stundtals att liksom vara själv med allt.

Vi får se hur länge min mormor blir kvar på sjukhuset.
Väntar på att få höra från mina föräldrar hur hon mår.

Kl. 17:58 - Samtal från min bror
Tydligen hade hon haft en hjärtstopp ett tag, men det hade börjat pumpa på igen...
Trött och medtagen hade hon varit i alla fall.
Jag och bror ska försöka hälsa på henne imorgon.