Magnus - Ur ett annat perspektiv

Börjar bli dags nu faktiskt....

Dags å ta tag i saker å ting.

Det är nog så att Ottosson gärna går med skygg-lapparna nere och tror
att om man inte gör nåt så försvinner allt av sig själv.

Det gör det sällan.
Det kommer ikapp och biter en i röven, hårt som f-n.

Jonas sa till mig för en tid sen:
- Du är så snäll så att du gör folk illa.
Det var absolut inget illa menat och mest skämtsamt, men jag har inte kunnat släppa
de orden....de sitter kvar i mitt huvud och de fick mig att fundera en massa.
(Tack, farbror Edberg)

Tatueringen jag tänkte göra på underarmen "No God Above Me"
är nu mera modifierad något till "No One Above Me" eller nåt i den stilen.
Tyckte "God" var för provocerande.
Nog om det!
Själva tatueringen står för att jag själv kontrollerar mitt liv, att det är så jag
vill vara, så jag vill leva. Men jag klarar inte det nu heller fastän jag gärna
vill att det ska se ut så.

Helst ska ingen runt omkring mig bli besviken vilket gör att alla får lite lagom
mycket skit så att man tar sig vidare. Men det funkar verkligen inte längre.
Jag är trött på skiten, trött på mig själv och hur behandlar folk runt omkring mig.
Jag vill ta ställning, och stå för den, men det är sjuuuuuuukt läskigt tycker jag.
Sjuuuuuukt jobbigt om nån blir besviken.
Det är just den känslan inom mig jag måste ändra på. Måste ändra på!!!

Jag känner just nu att det står någon och skriker på axeln,
rakt in i mitt öra; Skärp upp dig!!!! Vakna upp nu!

Nu känner jag att det är dags, dels att tatuera sig och dels att leva efter det mottot!
No One Above Me