En tabbe

Alltså, har ni någon gång gjort bort er genom
att föra fram en åsikt och sedan förstått hur fel man har haft?

Jag har gjort det idag.

Alltså, det är så helt enkelt. Jag har tabbat mig.

En person som betyder mycket, massa, massa för mig har blivit
rejält trampad på tårna och fått känna sig förbisedd, oviktig och
orespekterad pga vad jag sagt. Hur tar man tillbaka det???

Det går ju inte.
Jag ångrar mig mer än nåt annat.
Jag var så ute i det blå och cyklade.

Jag har känt mig lite nere till och från i veckan och inte riktigt vetat vad det är.
När jag sen öppnar min käft utan att veta vad jag egentligen snackar om så
blir det bara fel, bara fel, så fel, så fel.

Jag har bett om ursäkt och förlåtelse tusen gånger, men övertrampet är gjort.
Men jag ångrar det så bittert.

Jag tror jag vet vad som känns jobbigt nu och det var absolut inte det jag uttryckte.
Helt fel. Jag ska hålla igen käften när jag inte vet vad jag snackar om.
Fy, vilken hemsk grej.
Jag ber om förlåtelse. Hoppas på att jag kan bli förlåten.
Alla kan göra fel, men ibland är det större eller mindre övertramp man gör
oavsett om man inser vad man ställt till med efteråt.
Jag vet vad jag försökte uttrycka och har fått helt klart för mig precis varför jag sa
som jag sa. Jag är en svag människa!

Kommentarer
Postat av: Lena

tänk,jag har också gjort en sån där jättetabbe i min ungdom. Jag ångrar det fortfarande, men jag vill inte ta kontakt med personen ifråga, hon långt upp i lappland, tänk om hon glömt det hela och jag påminner så där i onödan. Men jag önskar att det vore osagt. Det är hemskt när tungan slinter. Man får vara glad om det bara blir några enstaka slintningar, tänkt dom som daglingen tabbar sig. Stackarna.

2007-10-12 @ 21:36:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0