Bekräftelse-torsk

Hittade min personlighetsanalys gjord på jobbet för något år sen.

Väldigt intressant och kanske få förunnat att få göra såna grejer
som jag fått göra på ledarkurser och sånt senaste året.

Man lär sig känna igen olika personlighetstyper, lär sig vilken
typ man själv är och hur man ska möta dessa olika på ett bra sätt.

Efter en massa frågor med spontana svar...
...(många frågor på kort tid)...om hur man reagerar i olika situationer,
vilka ord som bäst passar in på en själv etc....
får man ett häfte där det på två sidor står vilken personlighet man har
och vilka egenskaper man innehar.

Slående rätt faktiskt. Kul som fan egentligen.

Men shit vilken bekräftelsetorsk man är...
...gör väldigt mycket för att få det där lilla berömmet, uppmärksamheten,
få höra att man är bra, ser bra ut, behandlar någon bra, är snäll, god lyssnare etc...

När jag inser hur jag själv är kan man reflektera över saker man gjort och gör,
varför man handlat som man gjort och då lära sig saker om sig själv.
Bra skit faktiskt!

Vet egentligen inte vilken del som är en del av ens personlighet och vad man
kan påverka själv. Jag tillhör dem som inte tror att en person kan ändra sig.

Efter dessa kurser vet jag att man har ett anpassat beteende (på jobbet,
i offentliga sammanhang) och ett grundbeteende (som man är innerst inne).
Dessa två ska inte ligga för långt ifrån varandra för då uppstår en konflikt
i människan. Om man privat är omhändertagande, lyssnande, konflikträdd person
och på sitt jobb "tvingas" vara diktatorisk och köra över folk kommer det bli
en konflikt vilket leder till att personen blir kluven och inte kommer må bra.
Man känner att man är något man inte är.

Det är grejen i förhållanden också.
Man måste vara i närheten av sin egen personlighet. Det går alltid att anpassa sig,
kompromissa, vara den andra till lags, men om man får ändra för mycket på sig
så blir det feeeeeeeeeeel och man kommer inte må bra i slutänden.
Man ska också kompromissa, annars lär man få leva ensam....
...men inte på bekostnad av hela ens egen personlighet.

Sin personlighet är nåt att vara stolt över och bejaka och inte tappa bort på vägen.
Man måste hitta nån som man kan leva med och fortfarande ha den kvar.

Vem vill ha en bekräftelse-torsk....

...säger tuppen-ja

Kommentarer
Postat av: Hasse

Åhh ditt inlägg gjorde mig väldigt glad! Många kloka ord!



Tack :)

2009-09-17 @ 19:25:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0