Fruktansvärd begravning
...av Jesper Andersson i fredags, som olyckligt föll genom ett tak och omkom¨
i början av augusti. http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=582009
Han blev 22 år gammal.
Helt fruktansvärd begravning.
Så otroligt sorgligt att behöva var med om.
Så otroligt ledsamt att behöva se hans familj med en sån enorm sorg.
Detsamma med alla hans vänner, hans flickvän och övriga vänner till familjen.
Hela helgen gick åt till att bearbeta detta, men jag kommer aldrig glömma.
När en äldre familjemedlem eller vän går bort blir man ledsen men kan ändå känna
att det var dags för dem att gå vidare. De hade kanske levt ett långt liv trots allt.
Det går inte på något sätt att känna att det skulle vara dags för Jesper.
Så mycket framför sig, så mycket på gång....det är så svårt att acceptera, om det ens går.
Jag är tveksam.
Att bara försöka sätta sig in hur det känns för hans familj är obeskrivligt.
Att krama om hans familj efter att ha sagt farväl av Jesper var jättejobbigt.
Världen är otroligt orättvis ibland. Jag tror ändå att Jesper har det bra. Det känns så.
Det går inte heller att undvika och tänka på hur det skulle vara att överleva sina barn.
Det måste vara varje förälders mardröm. Det är min i alla fall.
Det kändes viktigt för mig att gå och jag är så himla glad att jag var där.
Det finns ingen mening i Jespers död.
Jag känner bara sorg.
