Nu så...

Veckan går mot sitt slut....tro det eller ej.

Har våndats över denna arbetsvecka i typ en månad nu.
Jobbigt har det varit, många jobbiga besked att lämna.
Känner otrolig empati med personerna i fråga men
det är inget jag kan påverka i min yrkesroll.

Samtidigt som jag lider med folk som blir av med jobbet
är det en lättnad över att det är förbi och det nu går att se
framåt igen. Har klättrat över tröskeln även om den var
jävligt hög och svår-bemästrad.

Personerna i fråga har en väg att vandra men det kan också
leda till något nytt, spännande och bra även om vägen dit kan
kännas lång. Jag kan hjälpa till på de sätt jag kan och hoppas
att det kommer att lösa sig för var och en av dem.

Det som gjorde mig väldigt glad igår var alla som brydde sig
och ville kolla hur det gått och hur jag mådde.
Cheyenne var förbi, Elina, Jonas, Pernilla, Thomas, Marie
med flera hörde av sig....

Känns suveränt att ha folk omkring sig som bryr sig.
Thanx y'all!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0