En fas
Jag är inne i en singer/songwriter-just-broke-up-with-my-girlfriend-lonely-cowboy-mood.
Betyder typ: Inspirationsrik fas vad gäller låtskrivande pga rådande omständigheter
Betyder typ: Inspirationsrik fas vad gäller låtskrivande pga rådande omständigheter
Alfons och Milla
Kollar på TV med Isa.
Alfons blir kompis med Milla trots att hon är en "tjej", med
allt vad det innebär, eller åtminstone som alla säger att det innebär.
Tänk va bra....om detta hade funkat överallt....
....det finns ju vansinnigt mycket fördomar mot allt och alla
som när man väl fördjupar sig i saker och ting inte visar sig stämma.
I min vardag möter jag mest fördomar om homosexuella och invandrare,
som kan göra mig galen. Förstår faktiskt inte dem....
...eller förresten....jag förstår inte varför man har dem....
Vad grundar man sig på när man ser ner på homosexuella.
Tycker de är äckliga, onormala osv...???
Hur kan man genom att få reda på att någon är homosexuell
helt ändra uppfattning om en person. Det är totalt obegripligt för mig.
Personen är ju för fan kvar!
Samma gäller ju invandrare där det tydligen är så lätt att bara
bunta ihop alla över samma kant och hävda att vi ska skicka hem alla,
kalla dem för svartskallar, jävla negrer utan grund....
...och det bästa av allt......skämta om det....
Det är ju en fin grej....skämtar man behöver man ju inte ta diskussionen
om det. Det var ju ändå bara ett skämt.
Nä, Alfons och Milla till folket!
Men vi kanske skulle byta ut namnen och innehållet till exempelvis:
Nisse och Achmed där de blir kompisar trots att Nisse hört så mycket
skit om invandrare.
Eller om de gamla kompisarna Petter och Hans som inte kan hänga längre
när det kommer fram att Hans är homosexuell, fast där Petter till slut
kommer fram till att det är samma Hans som han alltid hängt med oavsett
vilken sexuell läggning han har...
Det vore nåt va?
Alfons blir kompis med Milla trots att hon är en "tjej", med
allt vad det innebär, eller åtminstone som alla säger att det innebär.
Tänk va bra....om detta hade funkat överallt....
....det finns ju vansinnigt mycket fördomar mot allt och alla
som när man väl fördjupar sig i saker och ting inte visar sig stämma.
I min vardag möter jag mest fördomar om homosexuella och invandrare,
som kan göra mig galen. Förstår faktiskt inte dem....
...eller förresten....jag förstår inte varför man har dem....
Vad grundar man sig på när man ser ner på homosexuella.
Tycker de är äckliga, onormala osv...???
Hur kan man genom att få reda på att någon är homosexuell
helt ändra uppfattning om en person. Det är totalt obegripligt för mig.
Personen är ju för fan kvar!
Samma gäller ju invandrare där det tydligen är så lätt att bara
bunta ihop alla över samma kant och hävda att vi ska skicka hem alla,
kalla dem för svartskallar, jävla negrer utan grund....
...och det bästa av allt......skämta om det....
Det är ju en fin grej....skämtar man behöver man ju inte ta diskussionen
om det. Det var ju ändå bara ett skämt.
Nä, Alfons och Milla till folket!
Men vi kanske skulle byta ut namnen och innehållet till exempelvis:
Nisse och Achmed där de blir kompisar trots att Nisse hört så mycket
skit om invandrare.
Eller om de gamla kompisarna Petter och Hans som inte kan hänga längre
när det kommer fram att Hans är homosexuell, fast där Petter till slut
kommer fram till att det är samma Hans som han alltid hängt med oavsett
vilken sexuell läggning han har...
Det vore nåt va?
Bra humör
Har varit på bra humör idag.
Vet inte varför....har jag nåt speciellt att vara glad för????
Vet inte....kommer inte på nåt.
Tror inte jag bryr mig. Jag är på bra humör i alla fall.
Känns som anledningen spelar mindre roll då, eller?
Vet inte varför....har jag nåt speciellt att vara glad för????
Vet inte....kommer inte på nåt.
Tror inte jag bryr mig. Jag är på bra humör i alla fall.
Känns som anledningen spelar mindre roll då, eller?
Det är dags
Börjar bli dags nu faktiskt....
Dags å ta tag i saker å ting.
Det är nog så att Ottosson gärna går med skygg-lapparna nere och tror
att om man inte gör nåt så försvinner allt av sig själv.
Det gör det sällan.
Det kommer ikapp och biter en i röven, hårt som f-n.
Jonas sa till mig för en tid sen:
- Du är så snäll så att du gör folk illa.
Det var absolut inget illa menat och mest skämtsamt, men jag har inte kunnat släppa
de orden....de sitter kvar i mitt huvud och de fick mig att fundera en massa.
(Tack, farbror Edberg)
Tatueringen jag tänkte göra på underarmen "No God Above Me"
är nu mera modifierad något till "No One Above Me" eller nåt i den stilen.
Tyckte "God" var för provocerande.
Nog om det!
Själva tatueringen står för att jag själv kontrollerar mitt liv, att det är så jag
vill vara, så jag vill leva. Men jag klarar inte det nu heller fastän jag gärna
vill att det ska se ut så.
Helst ska ingen runt omkring mig bli besviken vilket gör att alla får lite lagom
mycket skit så att man tar sig vidare. Men det funkar verkligen inte längre.
Jag är trött på skiten, trött på mig själv och hur behandlar folk runt omkring mig.
Jag vill ta ställning, och stå för den, men det är sjuuuuuuukt läskigt tycker jag.
Sjuuuuuukt jobbigt om nån blir besviken.
Det är just den känslan inom mig jag måste ändra på. Måste ändra på!!!
Jag känner just nu att det står någon och skriker på axeln,
rakt in i mitt öra; Skärp upp dig!!!! Vakna upp nu!
Nu känner jag att det är dags, dels att tatuera sig och dels att leva efter det mottot!
No One Above Me
Dags å ta tag i saker å ting.
Det är nog så att Ottosson gärna går med skygg-lapparna nere och tror
att om man inte gör nåt så försvinner allt av sig själv.
Det gör det sällan.
Det kommer ikapp och biter en i röven, hårt som f-n.
Jonas sa till mig för en tid sen:
- Du är så snäll så att du gör folk illa.
Det var absolut inget illa menat och mest skämtsamt, men jag har inte kunnat släppa
de orden....de sitter kvar i mitt huvud och de fick mig att fundera en massa.
(Tack, farbror Edberg)
Tatueringen jag tänkte göra på underarmen "No God Above Me"
är nu mera modifierad något till "No One Above Me" eller nåt i den stilen.
Tyckte "God" var för provocerande.
Nog om det!
Själva tatueringen står för att jag själv kontrollerar mitt liv, att det är så jag
vill vara, så jag vill leva. Men jag klarar inte det nu heller fastän jag gärna
vill att det ska se ut så.
Helst ska ingen runt omkring mig bli besviken vilket gör att alla får lite lagom
mycket skit så att man tar sig vidare. Men det funkar verkligen inte längre.
Jag är trött på skiten, trött på mig själv och hur behandlar folk runt omkring mig.
Jag vill ta ställning, och stå för den, men det är sjuuuuuuukt läskigt tycker jag.
Sjuuuuuukt jobbigt om nån blir besviken.
Det är just den känslan inom mig jag måste ändra på. Måste ändra på!!!
Jag känner just nu att det står någon och skriker på axeln,
rakt in i mitt öra; Skärp upp dig!!!! Vakna upp nu!
Nu känner jag att det är dags, dels att tatuera sig och dels att leva efter det mottot!
No One Above Me
Vägskäl
Ibland hamnar man vid olika vägskäl.
Ska jag gå dit eller dit....
Hur blir det i slutändan åt det ena eller andra hållet.
Vad ser jag framför mig åt det ena eller det andra hållet.
För mig så är det ena fyllt av lycka,
det andra bara ett stort svart hål.
Att välja lycko-hållet är därför ett lätt val för mig...
....där finns en dörr som kan vara lite svår att få upp.
Provar man de nycklar man har så passar en till slut.
När dörren öppnas är vägen öppen.
Dörrar stöter man på lite då och då i livet.
Dessa måste öppnas om man ska kunna gå vidare.
Vart har jag lagt nyckeln???
Jag måste leta i nyckelskåpet, där jag vet vad jag har
och inte fara runt och leta under tidningar och i fickorna på mina jeans.
Här och nu kan det vara svårt att hitta nyckeln, det kan vara lätt att ge upp
men i mitt hjärta så vet jag att på andra sidan dörren
finns en hel hög med bra saker som jag bara kan njuta av.
Då vet jag att jag att tiden jag offrade på att hitta nyckeln var värt det.
Ta dig tid att hitta rätt nyckel, känn efter i ditt hjärta att du också vet
om allt gott som finns på andra sidan dörren och att du precis som jag
kommer att fortsätta famla runt i ingemansland om vi inte går in tillsammans.
Ska jag gå dit eller dit....
Hur blir det i slutändan åt det ena eller andra hållet.
Vad ser jag framför mig åt det ena eller det andra hållet.
För mig så är det ena fyllt av lycka,
det andra bara ett stort svart hål.
Att välja lycko-hållet är därför ett lätt val för mig...
....där finns en dörr som kan vara lite svår att få upp.
Provar man de nycklar man har så passar en till slut.
När dörren öppnas är vägen öppen.
Dörrar stöter man på lite då och då i livet.
Dessa måste öppnas om man ska kunna gå vidare.
Vart har jag lagt nyckeln???
Jag måste leta i nyckelskåpet, där jag vet vad jag har
och inte fara runt och leta under tidningar och i fickorna på mina jeans.
Här och nu kan det vara svårt att hitta nyckeln, det kan vara lätt att ge upp
men i mitt hjärta så vet jag att på andra sidan dörren
finns en hel hög med bra saker som jag bara kan njuta av.
Då vet jag att jag att tiden jag offrade på att hitta nyckeln var värt det.
Ta dig tid att hitta rätt nyckel, känn efter i ditt hjärta att du också vet
om allt gott som finns på andra sidan dörren och att du precis som jag
kommer att fortsätta famla runt i ingemansland om vi inte går in tillsammans.
Som små ekorrar
...springer vi runt, runt i det stora hjulet.
Varje dag möter jag massa människor som jagar framåt i livet.
Stressade, uppjagade, sökande...
Vad jagar de?
Vad jagar jag?
Pengar och framgång?!
Jobba hårt och tjäna pengar till en fritid man inte hinner med.
Vad är tänkt egentligen?
Vad värdesätter vi högst?
Pengar, välstånd kontra mer ledig tid och mindre stress.
Ibland undrar jag om vi är på rätt väg?
Ibland...
Ibland.....
....tycker jag att jag är världens bästa människa. Förstående, tänker efter före,
kan sätta mig in i hur andra känner.
....tycker jag att jag inte överhuvudtaget kommit någonstans, att jag är plump,
obetänksam, empatilös...
....tycker jag att jag sårar andra fast än jag inte vill pga saker som är ingrodda
i min hjärna som är så svåra att tvätta bort.
Jag förstår.....
.....mina reaktioner bättre nu än tidigare
.....att jag ibland handlar och reagerar på ett sätt som sårar andra
.....att rädslan för att någon ska bli besviken på mig är så stark att den styr
min reaktoner på ett negativt sätt.
.....att rädslan för att göra fel gör att jag har svårt att ta kritik
Jag vet....
......vilka saker hos mig som jag vill ändra
......varför jag känner så starkt i vissa situationer
......varför och kan förstå mina reaktioner
......att jag kan förändra mig till det bättre!
....tycker jag att jag är världens bästa människa. Förstående, tänker efter före,
kan sätta mig in i hur andra känner.
....tycker jag att jag inte överhuvudtaget kommit någonstans, att jag är plump,
obetänksam, empatilös...
....tycker jag att jag sårar andra fast än jag inte vill pga saker som är ingrodda
i min hjärna som är så svåra att tvätta bort.
Jag förstår.....
.....mina reaktioner bättre nu än tidigare
.....att jag ibland handlar och reagerar på ett sätt som sårar andra
.....att rädslan för att någon ska bli besviken på mig är så stark att den styr
min reaktoner på ett negativt sätt.
.....att rädslan för att göra fel gör att jag har svårt att ta kritik
Jag vet....
......vilka saker hos mig som jag vill ändra
......varför jag känner så starkt i vissa situationer
......varför och kan förstå mina reaktioner
......att jag kan förändra mig till det bättre!
Jag är inte min bästa kompis
Nä, vet du vad.
Snälle, snälle Ottosson.
Fixar-Frasse.
Den fantastiske, otrolige mannen som fixar bra för alla i hela världen....
....utom för sig själv.
Har bytt möbler med mitt ex.
Herregud, vad håller jag på med????
Inte ville jag ha möblerna, vilket jag visste egentligen, skrev ju om det här på
bloggen också....men ändå försöker jag hitta positiva saker i såna situationer,
intala mig själv att det nog visst är bra för att...bla, bla bla.....
Suck!
Varför inte lyssna på vad jag själv vill istället och bespara mig själv
massa ånger-känslor, irritation och besvikelse på mig själv.
Bytt är bytt och jag kan inte ta tillbaka något jag lovat, så måste det vara.
Men snälla lilla jag, tänk efter före istället så slipper du sura i efterhand.
Ibland är jag inte min bästa kompis!
Snälle, snälle Ottosson.
Fixar-Frasse.
Den fantastiske, otrolige mannen som fixar bra för alla i hela världen....
....utom för sig själv.
Har bytt möbler med mitt ex.
Herregud, vad håller jag på med????
Inte ville jag ha möblerna, vilket jag visste egentligen, skrev ju om det här på
bloggen också....men ändå försöker jag hitta positiva saker i såna situationer,
intala mig själv att det nog visst är bra för att...bla, bla bla.....
Suck!
Varför inte lyssna på vad jag själv vill istället och bespara mig själv
massa ånger-känslor, irritation och besvikelse på mig själv.
Bytt är bytt och jag kan inte ta tillbaka något jag lovat, så måste det vara.
Men snälla lilla jag, tänk efter före istället så slipper du sura i efterhand.
Ibland är jag inte min bästa kompis!
Reklam
Idag sa min dotter:
- Pappa, jag tycker reklam på TV är dum.
- Varför då, undrade jag
- För att alla killar alltid är coola medan tjejerna bara är glada,
det finns ju coola tjejer också. Jag tycker det är orättvist.
Vi pratade om detta ett tag, men alltså, det är helt otroligt hur en 6-åring kan reagera
över sånt, se mönstren som tydligen ska vara så otroligt svårt att få bort i samhället.
Om ni har fått en leksakskatalog någon gång i brevlådan så får ni se.
De rosa sidorna är för tjejerna....där är det leksaks-spisar, leksaks-damsugare,
dockor man ska sköta om precis som små bäbisar.
De blåa/svarta sidorna är för killarna - krigsleksaker, bilar, robotar etc....
Det känns ju hmmmmmmmmmm.......inte helt klockrent.
Shit, vilket långt inlägg jag skulle kunna ha med miljoner exempel på massa snevridna
saker som ger en syn där kvinnor är nedvärderade jämtemot männnen.
Små saker i vardagen är viktigast.
De flesta källsorterar, besöker återbruken och lämnar gamla kläder till second hand,
men hur behandlar vi våra barn och folk i vår omgivning ur ett könsperspektiv, eller med
synen om alla människors lika värde oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet???
- Pappa, jag tycker reklam på TV är dum.
- Varför då, undrade jag
- För att alla killar alltid är coola medan tjejerna bara är glada,
det finns ju coola tjejer också. Jag tycker det är orättvist.
Vi pratade om detta ett tag, men alltså, det är helt otroligt hur en 6-åring kan reagera
över sånt, se mönstren som tydligen ska vara så otroligt svårt att få bort i samhället.
Om ni har fått en leksakskatalog någon gång i brevlådan så får ni se.
De rosa sidorna är för tjejerna....där är det leksaks-spisar, leksaks-damsugare,
dockor man ska sköta om precis som små bäbisar.
De blåa/svarta sidorna är för killarna - krigsleksaker, bilar, robotar etc....
Det känns ju hmmmmmmmmmm.......inte helt klockrent.
Shit, vilket långt inlägg jag skulle kunna ha med miljoner exempel på massa snevridna
saker som ger en syn där kvinnor är nedvärderade jämtemot männnen.
Små saker i vardagen är viktigast.
De flesta källsorterar, besöker återbruken och lämnar gamla kläder till second hand,
men hur behandlar vi våra barn och folk i vår omgivning ur ett könsperspektiv, eller med
synen om alla människors lika värde oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet???
Kammelljånt
Som en kameleont!
Så känner jag mig lite.....idag blev det pappa-dräkten som åkte på.
Har haft en helt underbar vecka med Linda. Jag är sjukt kär!
I 2,5 månader har hela jag bara funnit ro och frid med denna människa.
Hon får mig att känna mig bäst i hela världen.
Sen på fredagen varannan vecka så kommer lilla underbara ungen hit till mig.
Då får jag liksom svida om, byta kostym....
....det känns alltid konstigt precis när det är dags, som att nånting fattas...
....den ena ut, den andra in....
....haha, låter ju helt makabert, men om man kan ta ett steg tillbaka och se på det
så känns det ungefär så.
Den andra kostymen ska tvättas och bli torr, hängas upp och strykas noga så den är extra
fin och fräsch till nästa fedag. Då kör vi igen.
Och så håller det på. Inte för alltid så klart....blandningen mellan känslan/omdömet/förnuftet
får bestämma när det är dags för nästa steg, men så här kommer det se ut tills vidare....
....ett tag till...
Så känner jag mig lite.....idag blev det pappa-dräkten som åkte på.
Har haft en helt underbar vecka med Linda. Jag är sjukt kär!
I 2,5 månader har hela jag bara funnit ro och frid med denna människa.
Hon får mig att känna mig bäst i hela världen.
Sen på fredagen varannan vecka så kommer lilla underbara ungen hit till mig.
Då får jag liksom svida om, byta kostym....
....det känns alltid konstigt precis när det är dags, som att nånting fattas...
....den ena ut, den andra in....
....haha, låter ju helt makabert, men om man kan ta ett steg tillbaka och se på det
så känns det ungefär så.
Den andra kostymen ska tvättas och bli torr, hängas upp och strykas noga så den är extra
fin och fräsch till nästa fedag. Då kör vi igen.
Och så håller det på. Inte för alltid så klart....blandningen mellan känslan/omdömet/förnuftet
får bestämma när det är dags för nästa steg, men så här kommer det se ut tills vidare....
....ett tag till...
Lite piggare dag
Känns som jag är en piggare varelse idag.
Lite kvar dock.....men inte så farligt....
Ibland är det jobbigt att stanna upp och tänka efter....
Nalle Puh - hjärnan kokar över av funderingar och tankar om det ena och det andra...
Jag har verkligen världens bästa stöd i min flickvän som alltid säger bäst saker.
Jag behöver ju också fundera på alla saker som händer i mitt liv,
jag vill ju att allt ska bli braaaaaaaaaaaaaa i slutet.
Alla ska sluta lyckliga (hatar filmer med olyckliga slut, de måste springa ifatt varandra
på flygplatsen i slutet).
Ibland blir det lite tungt att bära bara, att jag måste fixa så att alla blir glada i slutet.
Hur snäll och hur väl jag än menar så kan jag inte axla det själv.
Jag vet ju det, egentligen, men jag kan inte riktigt acceptera det, inte finna ro i det.
Ofta bara en känsla av att inte räcka till....men jag kämpar.....mot en sundare inställning.
Lite kvar dock.....men inte så farligt....
Ibland är det jobbigt att stanna upp och tänka efter....
Nalle Puh - hjärnan kokar över av funderingar och tankar om det ena och det andra...
Jag har verkligen världens bästa stöd i min flickvän som alltid säger bäst saker.
Jag behöver ju också fundera på alla saker som händer i mitt liv,
jag vill ju att allt ska bli braaaaaaaaaaaaaa i slutet.
Alla ska sluta lyckliga (hatar filmer med olyckliga slut, de måste springa ifatt varandra
på flygplatsen i slutet).
Ibland blir det lite tungt att bära bara, att jag måste fixa så att alla blir glada i slutet.
Hur snäll och hur väl jag än menar så kan jag inte axla det själv.
Jag vet ju det, egentligen, men jag kan inte riktigt acceptera det, inte finna ro i det.
Ofta bara en känsla av att inte räcka till....men jag kämpar.....mot en sundare inställning.
Det är bara jag här
Hallååååååååååååååååååååå
..............................halllllåååååååååååååååå................................
Ingen svarar, ingen liten söt unge som kommer och väcker en på morgonen.
Skönt?
Ja, kanske lite, men just nu och igår så känner jag mig mest otillfredställd på något vis.
Det liksom borde klicka till och kännas lite bra.
Men det är väl så det är, att det går lite upp och ner. Bara att haja läget.
Igår fick jag besök av en gammal arbetskompis, det var kul.
Snacka, dricka, öl, rom och nån liten whiskey.
Trevligt va det, men kära nån vilken huvudvärk jag har nu på morgonkvisten.
Får kurera mig lite under förmiddagen för sen blir det mera fest i stockholm ikväll.
Ibland känns det så lustigt att jag måste lära om liksom, att vara bara med sig själv.
Det är drygt 8 månader sen jag seperarade från ett 10-årigt förhållande.
Vet inte vad jag hade trott, men riktigt skönt kändes det ett par månader...
...men sen kom det över mig på nåt sätt.
Jag håller liksom på att lära mig att vara själv och singel.
...Första kapitlet, stycke 1A...eller jag kanske har kommit till kapitel två nu ;-)
Det är säkert olika lätt för olika personer och ta olika lång tid, men eftersom vi blev tillsammans
på gymnasiet strax innan jag fyllde 17 så måste jag liksom lära mig att vara själv och trivas med det.
Det tar tid och det går upp och ner, men sånt är livet...
..............................halllllåååååååååååååååå................................
Ingen svarar, ingen liten söt unge som kommer och väcker en på morgonen.
Skönt?
Ja, kanske lite, men just nu och igår så känner jag mig mest otillfredställd på något vis.
Det liksom borde klicka till och kännas lite bra.
Men det är väl så det är, att det går lite upp och ner. Bara att haja läget.
Igår fick jag besök av en gammal arbetskompis, det var kul.
Snacka, dricka, öl, rom och nån liten whiskey.
Trevligt va det, men kära nån vilken huvudvärk jag har nu på morgonkvisten.
Får kurera mig lite under förmiddagen för sen blir det mera fest i stockholm ikväll.
Ibland känns det så lustigt att jag måste lära om liksom, att vara bara med sig själv.
Det är drygt 8 månader sen jag seperarade från ett 10-årigt förhållande.
Vet inte vad jag hade trott, men riktigt skönt kändes det ett par månader...
...men sen kom det över mig på nåt sätt.
Jag håller liksom på att lära mig att vara själv och singel.
...Första kapitlet, stycke 1A...eller jag kanske har kommit till kapitel två nu ;-)
Det är säkert olika lätt för olika personer och ta olika lång tid, men eftersom vi blev tillsammans
på gymnasiet strax innan jag fyllde 17 så måste jag liksom lära mig att vara själv och trivas med det.
Det tar tid och det går upp och ner, men sånt är livet...
Don't Look Back In Anger
Don't look back in anger....
....eller hur!!??
Det vore något för mig själv att leva efter, verkligen.
Tänk att jag har så svårt att låta bli att ångra mig, tänka att om det hade varit si eller så så hade det kunnat sluta/bli på ett annat sätt....va är det?
SKÄRP MIG
....och skärpning på en gång tack!
Japp, nu blir det någon form av ändring, för så tänker jag inte leva.
Gjort är gjort, kommer aldrig mer igen.
Gjort är gjort efter de förutsättningar som fanns just då. Man handlar efter de känslor och de vetskaper man har för stunden.
Självklart måste man ju få ångra sig och tala om att man har fel.
Det kan jag, men acceptansen....
...Acceptansen att inse att saker är som det är och de har blivit som det är och nu får jag ta nya tag härifrån.
Den acceptansen tänker jag ha från och med nu.
Så det så!
....eller hur!!??
Det vore något för mig själv att leva efter, verkligen.
Tänk att jag har så svårt att låta bli att ångra mig, tänka att om det hade varit si eller så så hade det kunnat sluta/bli på ett annat sätt....va är det?
SKÄRP MIG
....och skärpning på en gång tack!
Japp, nu blir det någon form av ändring, för så tänker jag inte leva.
Gjort är gjort, kommer aldrig mer igen.
Gjort är gjort efter de förutsättningar som fanns just då. Man handlar efter de känslor och de vetskaper man har för stunden.
Självklart måste man ju få ångra sig och tala om att man har fel.
Det kan jag, men acceptansen....
...Acceptansen att inse att saker är som det är och de har blivit som det är och nu får jag ta nya tag härifrån.
Den acceptansen tänker jag ha från och med nu.
Så det så!
