Magnus - Ur ett annat perspektiv

Har våndats lite i veckan över denna helg...
...fan, måste hitta på nåt, måste hitta på nåt...så har det känts.

men....det har svängt på nåt vis.

Tror att det är väldigt lätt när man blivit singel att man blir
överdrivet rädd för att vara själv.
Det är lätt att boka upp sig upp över öronen bara för att
egentligen undvika att vara själv.
1000 grejer händer, allt är intensivt och allt skit-kul.
Mycket fester, träffar, projekt och allt i ett rasande tempo.

Men nånstans känner jag att det inte är det jag behöver.
Jag behöver vara själv.
Jag behöver lära mig tycka om att vara själv.
Trivas att vara själv.
Skapa en trivsam tillvaro själv och inte gömma mig bakom
massa aktiviteter, kompisar, fester och annan hysteri.

Lustigt när man blir äldre och kommer under fund med saker.
När jag var yngre skrattade man mest åt de äldre som sa att
man blir klokare med åren och bla, bla, bla.
Vilket skit-snack man tyckte att det var.
Men det är ju inte det.

Hela ens person mognar, självinsikten ökar och man lär
sig saker om sig själv, varje dag hela livet.
Jag tycker det är jätteintressant.

Nackdelen är att man funderar för mycket, jag vet.
Jonas gnäller jämt på min "Nalle Puh-hjärna" som ältar
allt för mycket. Och ja, han har rätt, den är inte bra alltid.
Men när jag hittar en bra balans där jag
inte gömmer mig bakom festande och andra aktiviteter
eller sätter igång "nalle puh-hjärnan" känns det verkligen
som att jag är vaken på vad jag behöver, lär mig saker
om mig själv som hur jag vill vara, vad jag tycker om
och även vad jag inte tycker om.

Varje dag är ett steg framåt. Jag trivs!