Magnus - Ur ett annat perspektiv

Människan i sin natur är sökande.

Gäller alla saker, jobb, meningsfullt liv, fritid, vänner etc....

Gällande kärlek kan jag bara slås av en sak just nu.

Tänk att många...skulle nog säga de flesta av oss...spenderar större delen
av vår första livs-halva med att leta efter nån...

Nån...

Nån som vi tycker om och nån som tycker om oss tillbaka.
Egentligen inte mer komplicerat.

Människan tycker inte om att leva själv tror jag.

Inte jag heller, och många med mig.

När man börjar tänka på det så har man lagt ner så enormt många
timmar på att söka, leta, testa, fundera, älta, gråta, skratta för någon annan...

....klart det finns de som hittar sin "match"

Ibland tidigt i livet, ibland senare. Stort grattis säger jag!

Tänk vad enormt mycket tid och energi man skulle få över till annat om man lät bli
att engagera sig i andra på det sättet. Finns de som väljer det också.

Jag har nog alldeles för mycket känslor och vilja att till slut vara med nån för att
det ska funka för mig. Det innebär inte att man kastar sig över första bästa.

Jag har blivit kär i folk för att de säger hej och ler också.
Men inte nu längre. Jag tycker att jag väljer mer med omsorg numer.
Låter det ha sin gång och inte kastar mig över nån.

Sen va det ju det här med tajmingen....

....när känslorna finns där men det "är inte läge just nu".

Är så sjuuuuuuuuuuukt trött på det...

...men det är också en del av det antar jag....