Jag undrar...nu igen...
Alltså....fan va rörigt det känns nu igen....
Blir lite frustrerad över att jag inte riktigt lyckas få till en lugn och behaglig tillvaro.
Får inte rätsida vad det beror på.
Är det under min påverkan eller är det saker jag inte kan göra något åt?
Tror det är både och....
Jag kan inte göra nåt åt att jag blivit uppsagd och måste fixa nytt jobb, det är sant.
Jag kan inte påverka andra personers känslor eller deras situation.
Jag kan välja att kliva därifrån för att undvika det, men vad hjälper det???
Kan ju aldrig hjälpa att springa ifrån nåt....det är inte min filosofi alls.
När man fått nog har man fått nog däremot.
Det kan ske imorrn, om två veckor, två månader....vad vet jag?
Så länge jag mår bra är ju allt frid och fröjd, right!
Det går inte att förutspå nånting tycker jag just nu.
Kanske är det det som stör mig. Att jag saknar lugnet.
Jag saknar tryggheten.
Lugnet i arbetslivet, lugnet i privatlivet.
Hur får jag det då?
Ja, rimligtvis lär det ju inte ramla ner i huvudet på mig utan jag måste ju ta mig dit.
Den vägen kan ju vara rak, ibland krokig, ibland nedför, ibland uppför...
...med andra ord kommer jag aldrig kunna undvika de situationer jag är i just nu.
Då kommer jag springa och springa och undvika allt trist hela livet och då kommer
jag springa tills benen inte bär mig längre, eller in i en vägg.
Då blir allt definitivt jobbigare! Mycket jobbigare!
Jag tänker inte leva som jag gör nu för alltid. Jag har helt andra mål....
...och i mål vill jag!
Otto behöver trygghet för att må helt bra.
Otto kan påverka sin situation till viss del, eller rätt mycket i vissa parametrar,
dock är alltid vissa saker utanför min påverkan som jag kan välja att acceptera
eller kliva bort ifrån. Där ligger mina val och min påverkansmöjlighet.
Jag måste aktivt vara med och bestämma vart jag ska vara och vilka jag ska vara
med för att må bra.
Det tycker jag att jag gör!
Blir lite frustrerad över att jag inte riktigt lyckas få till en lugn och behaglig tillvaro.
Får inte rätsida vad det beror på.
Är det under min påverkan eller är det saker jag inte kan göra något åt?
Tror det är både och....
Jag kan inte göra nåt åt att jag blivit uppsagd och måste fixa nytt jobb, det är sant.
Jag kan inte påverka andra personers känslor eller deras situation.
Jag kan välja att kliva därifrån för att undvika det, men vad hjälper det???
Kan ju aldrig hjälpa att springa ifrån nåt....det är inte min filosofi alls.
När man fått nog har man fått nog däremot.
Det kan ske imorrn, om två veckor, två månader....vad vet jag?
Så länge jag mår bra är ju allt frid och fröjd, right!
Det går inte att förutspå nånting tycker jag just nu.
Kanske är det det som stör mig. Att jag saknar lugnet.
Jag saknar tryggheten.
Lugnet i arbetslivet, lugnet i privatlivet.
Hur får jag det då?
Ja, rimligtvis lär det ju inte ramla ner i huvudet på mig utan jag måste ju ta mig dit.
Den vägen kan ju vara rak, ibland krokig, ibland nedför, ibland uppför...
...med andra ord kommer jag aldrig kunna undvika de situationer jag är i just nu.
Då kommer jag springa och springa och undvika allt trist hela livet och då kommer
jag springa tills benen inte bär mig längre, eller in i en vägg.
Då blir allt definitivt jobbigare! Mycket jobbigare!
Jag tänker inte leva som jag gör nu för alltid. Jag har helt andra mål....
...och i mål vill jag!
Otto behöver trygghet för att må helt bra.
Otto kan påverka sin situation till viss del, eller rätt mycket i vissa parametrar,
dock är alltid vissa saker utanför min påverkan som jag kan välja att acceptera
eller kliva bort ifrån. Där ligger mina val och min påverkansmöjlighet.
Jag måste aktivt vara med och bestämma vart jag ska vara och vilka jag ska vara
med för att må bra.
Det tycker jag att jag gör!
Kommentarer
Trackback
